lilia

Har inte skrivit på ett tag, det har varit så mycket i huvudet och runt omkring. Syster har varit hemma denna helgen, hennes dator har krånglat så hon har vägrat att sova. Jag fick även reda på i dag att bror mins kompis var ltie sur på oss. Jag förstår att om någon avbokat allt för att åka någonstans och sedan får reda på att det inte går att den blir arg. Det var strax efter jul som en skulle hit. Jag hade sådan ångest att jag ville krypa ut i snön och försvinna. Jag får så dåligt samvete över att saker går ut över min familj.

Vet inte hur jag ska fixa detta, dom är bra vänner och det är skönt att veta. Att lägga sig utan att veta hur man mår dagen efter tar mycket energi. Men jag känner mig piggare nu när solen kommit fram, jag vågar inte planera eller lova något.

Bror min citare sin kompis i dag.
"Lova inte något" fel dag som det är i dag så tar jag åt mig oerhört det är skälls ord i mina öron. Jag vet att jag gjorde fel som inte lät honom komma hit. Inget jag säger eller gör kommer att rättfärdiga det jag gjorde. Vet inte varför jag skriver detta. Men det kan bero på att jag behöver inse att jag är bara i vägen. Jag är så arg på mig själv som inte kan hålla ångesten i styr, är så besviken på mig sjäv. När jag ser fram emot saker så blir det bara pannkaka av allt. Har börjat att lära mig att inte se fram emot saker för att ev kunna göra dom.

Nu ska vi fika med morfar, jag längtar efter att få träffa honom. När jag kommer hem ska jag sätta en del av mig i skamvrån och tänka över det jag har gjort.

Bror min... inget jag säger eller gör kan ändra det faktum att jag svikit dig....
Jag hoppas att du kan förlåta mig en vacker dag för alla mina fel och brister....