lilia

Det finns så mycket som jag vill göra men orken finns inte, det är som att gå omkring med stora cement skor.
Skulle vilja mublera om både i vardagsrummet och köket, jag ställer mig upp och all energi rinner bort.
Det jobbigaste är att börja med något, man behöver en liten knyff för att börja. När man väl börjat så går det utav bara farten.



Det började i torsdags jag började må konstigt inombords gårdagen vill jag inte tänka på. Mådde dåligt hela dagen men i dag är jag starkare, överlevde prövningen och det känns så bra i dag. Jag har kommit på vad som gör en del tankar så jobbiga men dom tar jag inte upp här. Har hittat ett ställe i den större staden där man kan prata om jobbiga saker. Jag ska ringa dit och fråga om bror min kan komma dit och träffa folk som är i en liknande situation.
Han har ett eget liv och egna känslor han förtjänar att prata ut. Ibland kan det vara skönt att få prata med främlingar som inte är insyltade i allt. Även om man är släkt och har bra band så kan det varfa skönt att få prata med en annan.


Det var mycket förra veckan och karusellen stannar inte än på länge. All osäkerhet äter upp mig inifrån.
Jag vill vara starkare och tro på mig själv, det värsta är att jag inte har någon kompis att prata med.