lilia

I dag har det varit en berg och dal bana i huvudet, både dåliga, bra och jobbiga tankar.
Var på möte i dag som invilverar lite folk, jag var så nervös inför i dag att jag mått dåligt till och från hela veckan.
Jag var så nervös i natt att jag hade svårt att sova, jag mådde dåligt i både kropp och själ. Jag var i tid men han jag skulle träffa var en kvart sen så det hjälpte inte mitt mående. Vi pratade lite och jag började prata om pappa, alla minnen från den hemska dagen bubblade upp. Om jag bara svarat i telefonen eller gått ut när jag fått smset.

Tänk om jag gått ut hade han levt? Tänker på det så ofta.
Folk säger att jag inte ska tänka så, men jag kan inte hjälpa det. Jag är född sådan och ibland är det inte alltid bra.
Är ofta för snäll för mitt egna bästa tills jag blir sårad eller sviken. Alla känslor som jag bygg upp och all oro som jag byggt upp under veckan börjar dala av. Har gråtit lite i dag och det är skönt samtidigt som det är jobbigt.

http://abstract.desktopnexus.com/get/173377

Det är så många olika röster och tankar som sliter inom mig, det är många tankar och röster som sliter mig  utifrån. Blir rädd för en del tankar men det brukar gå över snabbt.
Det första året är alltid jobbigt det är så mycket som är förändrat. Man mister sin bästa vän, pappa, ledsagare, rådgivare och stöd. Jag har alltid kommit bättre överens med vuxna än folk i min egna ålder. Kan bero på många olika saker men dom frös inte ut mig. Jag hade jätte starka band till båda mina föräldrar så det känns så konstigt och tomt. Första året som mamma var borta så hade jag svårt att lyssna på hennes musik, se på hennes filmer bara att se henne på kort var smärtsamt. Det blev så tomt utan mamma, all hennes kärlek och värme bara försvann.

Allt är så förvirrande vet inte vad som är rätt och fel längre.
Har jag rätt att skriva det jag skriver?
Har jag rätt att känna mig så kluven och förvirrad?