lilia

Syster skulle ha varit hemma denna helgen men jag mådde så illa och dåligt i går. Jag ringde och sade att hon inte kunde komma då jag inte vet om det är magsjuka eller annat.Hon blev ledsen och personalen blev nog inte glada på mig att jag lämnade återbud en timme innan. Ett par timmar innan hade jag varit med min syster till tandläkaren, hon hade fått en akut tid. Vi skulle till ett nytt ställe, natten till fredag var full av ångest och osäkerhet.

Vad var det för fel? Var det ett hål? En visdomstand? Infektion i tandköttet? Skulle dom få dra ut tänder? När vi var klara så kom tandläkaren fram till att hon kan borsta tänderna för hårt eller att hon biter ihop hårt och får spänningsvärk. Hon klagar ofta på huvudvärk så på ett sätt är det skönt att det inte var värre.
Lättnaden över att det inte var så farligt gjorde att jag var så trött när vi kom hem.




Illamåendet kom då med, har så dåligt samvete över att hon inte kunde komma hem. Känns bara som om jag sviker folk, jag svek pappa när jag inte klarade körkortet, jag svek mamma när jag inte sökte till den linjen hon ville. Jag sviker mina syskon genom att vara sjuk och inte kunna ha ett arbete.
Jag bor hemma, jag sviker mig själv. Jag svek morfar han ville att vi skulle ses i morgon men jag ringde och sade att jag inte orkade. Han lät ledsen och besviken, orkar inte med denna känslan längre. Jag tror alltid att jag har gjort något fel, att alla är besvikna. Nu får det bli vår och varmt ute så man kan göra saker.
Det är minst tre decimeter snö i trädgården, orkar inte sitta inne.

Känner mig instäng i en låda, vill mot ljusare tider. Vill ha saker fixade, vill bara kunna andas igen.