Jobbiga kvällar
Jag vet inte varför men jag har alltid tyckt att kvällen har varit jobbig. Sedan jag var riktigt liten men det är värre nu. Det var på kvällen som jag och pappa pratade som mest, det var då vi kunde prata utan att känna stress. Då jag har en syster med handikapp så måste man alltid ha ett öga och öra öppet. Pappa hade ständig värk så han var uppe på kvällarna och på nätterna. Jag gillar att vara uppe sent och vi såg ofta på tv tillsammans innan jag lade mig.
***
Nu kan jag inte gå ut till honom och bara prata om hur dagen har varit eller prata om jobbiga tankar. Jag kan inte gå ut och skämta med honom eller göra något bus. Pappa skojjade alltid och den kontakten vi hade var jätte fin. Han var min bästa vän, det är så ensamt fast jag har mina syskon här hemma. Det är ensamt trots att jag kan åka till vem jag vill när jag vill. Jag har alltid haft en nära och bra kontkat med mian föräldrar, när mamma dog var det jobbigt. Nu är det samma ångest och förvirring i huvudet fast nu kan jag inte prata med någon.
http://www.theotaku.com/wallpapers/view/173466/the_power%2527s_within%2521
( Vart jag fann bilden )
***
Kvällarna är ett hån, ett slag mot magen som säger att allt man trodde på var borta. Varför har vi sådana starka känslor? Varför ska det mänskilga släktet bry sig om andra överhuvudtaget när den dominerade arten ska visa sig mäktig. Vore vi så mäktiga som vi tror att vi är så skulle det inte finnas så mycket skit. Varje land har sin enga tro och sin egna gud som är den bästa. För att bevisa det så måste man slåss för att visa sig mäktig. Borde den mänskliga rasen inte ha förtåstt vid det laget att krig och hot inte hjälper.
***
Saknar att bara krama om min far och känna mig trygg, det är så mycket nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vet inte vem jag ska prata med, är så rädd för mig själv ibland. Kommer jag klara av detta eller kommer jag att bryta ihop en dag att jag bara ligger i sängen. Känner mig så vilsen.
( Länk till bilden: http://www.mixpod.com/forums/discussion/topic/8370/45 )
Vintern är den tiden jag älskar mest, ljus överallt och snö som faller i natten. Pappa älskade vintern då hans värk blev mindre. Att se någon ha så ont att den inte kan röra sig gör ont. Han hade ofta värk i nacken och hans reumatism gjorde att han inte orkade så många saker. Men han höll alltid humöret uppe och spenderade tid med oss. Vi åkte inte på semester i fjärran länder utan vi var hemma och umgåts på vårat sätt. Sett på film och lagat god mat och tagit lärdom av honom om hur det är att växa upp. Har fått många bra och goda råd genom åren spm hjälpt mig att växa som människa. Pappa levde inget liv i lyx, men han hade ett rikt liv på upplevelser och olika intryck.
***
Pappa du kommer alltid att betyda mycket för mig.
***
Nu kan jag inte gå ut till honom och bara prata om hur dagen har varit eller prata om jobbiga tankar. Jag kan inte gå ut och skämta med honom eller göra något bus. Pappa skojjade alltid och den kontakten vi hade var jätte fin. Han var min bästa vän, det är så ensamt fast jag har mina syskon här hemma. Det är ensamt trots att jag kan åka till vem jag vill när jag vill. Jag har alltid haft en nära och bra kontkat med mian föräldrar, när mamma dog var det jobbigt. Nu är det samma ångest och förvirring i huvudet fast nu kan jag inte prata med någon.
http://www.theotaku.com/wallpapers/view/173466/the_power%2527s_within%2521
( Vart jag fann bilden )
***
Kvällarna är ett hån, ett slag mot magen som säger att allt man trodde på var borta. Varför har vi sådana starka känslor? Varför ska det mänskilga släktet bry sig om andra överhuvudtaget när den dominerade arten ska visa sig mäktig. Vore vi så mäktiga som vi tror att vi är så skulle det inte finnas så mycket skit. Varje land har sin enga tro och sin egna gud som är den bästa. För att bevisa det så måste man slåss för att visa sig mäktig. Borde den mänskliga rasen inte ha förtåstt vid det laget att krig och hot inte hjälper.
***
Saknar att bara krama om min far och känna mig trygg, det är så mycket nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vet inte vem jag ska prata med, är så rädd för mig själv ibland. Kommer jag klara av detta eller kommer jag att bryta ihop en dag att jag bara ligger i sängen. Känner mig så vilsen.
( Länk till bilden: http://www.mixpod.com/forums/discussion/topic/8370/45 )
Vintern är den tiden jag älskar mest, ljus överallt och snö som faller i natten. Pappa älskade vintern då hans värk blev mindre. Att se någon ha så ont att den inte kan röra sig gör ont. Han hade ofta värk i nacken och hans reumatism gjorde att han inte orkade så många saker. Men han höll alltid humöret uppe och spenderade tid med oss. Vi åkte inte på semester i fjärran länder utan vi var hemma och umgåts på vårat sätt. Sett på film och lagat god mat och tagit lärdom av honom om hur det är att växa upp. Har fått många bra och goda råd genom åren spm hjälpt mig att växa som människa. Pappa levde inget liv i lyx, men han hade ett rikt liv på upplevelser och olika intryck.
***
Pappa du kommer alltid att betyda mycket för mig.
Kommentarer
Trackback
