lilia

Bror min var till den större staden i dag och hämtade pappas tillhörigheter och kläder på begravningsbyrån.
Att bara kolla ner i påsen och se hans röda glasögonfodral och plåtdosa stack i själen. Pappa gick aldrig någonstans utan dom två sakerna. Dom fanns alltid i hans jackficka, han bar jackan nästan jämt. Utom när han låg och sov.
Det går timmar utan att man tänker på att pappa är borta sen kanske man ser ett program på tv-n som han tyckte om. Man vill gå ut och peta på honom eller bara sitta ner och titta med honom.

För mig är det en elak dröm som måste ta slut snart, men så enkelt är det inte.

Våran lilla syster sade på julafton "Nu blir det inget mer Hoho"
När hon gick i grundskolan så körde pappa henne dit på morgonen och hämtade henne är hon slutat då det inte skulle funka att hon åkte buss med andra barn. När han skulle hämta henne så klev han in i skolbyggnaden hon var på och ropade "Hoho" Alla barnen och personalen visste direkt vem det var som skulle hämta min syster.
När pappa klev in genom ytterdörren här hemma och kom in i köket ropade han alltid "Hoho" Det var så tryggt at höra dom orden.

Kunde jag ha gjort något annorlunda?
Hade jag gått ut och sagt god natt skulle jag ha kunnat räddat dig då?
Gjorde jag något fel????




Pappa..... förlåt.........