Mår illa i själen
http://static.desktopnexus.com/thumbnails/451403-bigthumbnail.jpg
Känns som om jag drar mig själv runtomkring, överallt ser jag olika sidor av mig själv. Varje gestalt har ett eget ansikte, en egen kropp, ett eget leende. En del ser på mig med avsky, en del ser på mig med gräten i halsen och en del skrattar åt mig. Det är konstigt att man är en människa men man har så många olika sidor. Jag visar ofta min sarkistiska och lojala sida. Kan även vara hård och kall om fel människa kommer, en kommentar vänder jag som en frolämpning och kan vara giftig tillbaka. Mamma var likadan fast jag får inte akut blodsocker fall som hon fick. När mamma var hungrig var hon farligt och extra rolig att reta. Jag ser en sida av mig som ler mot mig och som lägger sin hand på min axel och viskar att allt kommer att lösa sig.
http://download.minitokyo.net/Elfen.Lied.Wallpaper.249607.jpg
Jag mår konsigt inombords, mår illa i själen. Försöker förklara det för folk men har dom inte haft ångest så vet dom inte hur man mår. Gråten i halsen, tårar i ögonen vill kräkas men det kommer inget. Känner mig så ensam fast jag ser folk runtomkring mig som sträcker ut en hand, jag vill ta atg i en hand men jag kan inte sträcka ut min hand. Jag är inte så stark, den som förståd mig var min far. Jag kunde öppna mig och berätta om en del tankar som spökade i huvudet. Säger jag dom till någon så kan det bli fel, om jag sade till far att nu gör jag något dumt snart. Så lyssnade han bara på mig och lät mig prata tills jag inte hade ord kvar. Alla jobbiga tankar fick ord och jag mådde så mycket bättre. Pappas kramar saknar jag mest just nu hans tröstande ord. Det är så orättvist att våran pappa ska försvinna. Alla saknar honom på sitt sätt. Jag vill bara ringa till honom på hans telefon och höra "hallå" eller bara skicka ett sms och be att han ringer upp. Han hade en egen ringsignal som spelades när han ringde. Kommer inte att få höra den. Känner hur tårarna kommer när jag skriver detta.
Jag är så patetisk, orkar inte gråta längre inget blir bättre om man gråter.
Men jag kommer att kalra mig, måste bara låta den jobbiga perioden ebba ut. Får lära mig att tänka bort dom dåliga tankarna och ta mig lite i kragen sakta men säkert. Behöver stå still och ands djupa andetag och låta sorgen ta sin tid.
