lilia

En stor del inom mig vill bo kvar i huset, en anna del viskar "flytta det finns inget här" i mitt öra. Viskningarna är som en demon som väser i mitt öra. Jag vill bo i huset, det är min enda trygghet. Pappa var min trygghet nu är han borta. En del av mig har inte fattat att han är borta. Men det är mindre en månad sedan begravningen. Det kommer att ta lång tid innan man är helt till freds med tanken. Har velat gått ut till husvagnen, har velat ringa så många gånger. Att skicka sms har jag görat flera gånger. Dom tre sista dagarna har huvudet varit fullt med hop, förtvivlan, ångest, skuld och ensamhet. Har så dåligt samvete att bror min får ta stora lass. Orkade inte följa med på en del ärenden i dag jag orkade inte. Huvudet gör ont till och från. Hade en tripp av snurrighet som kommer och går. Orkar inte med denna stressen. Det som är jobbigast just nu är all ovisshet. Kan vi behålla huset, hur går det med jobb, hur går det med våran syster? Det är så många hur kommer det att gå? Gah kan inte en pärm med alla uppgifter bara trilla ner från skyn? Vi får nog ta ett lån för att fixa en del rester men då får vi behålla huset. Får man vara lite lat och stanna kvar i sin trygga zon? Jag har sagt i flera år att jag vill flytta från länet vi bor i, men nu vill jag stanna. Jag har alla jag bryr mig om här. Jag har min trygga zon här när ångesten kommer. Huset är inte 100% perfekt men det är vårat hus. Vill bara spola fram tiden tills allt är färdigt. Pappa skulle ge bra råd, men jag kan inte fråga honom. Jag önskar att jag hade styrkan att säga "Nej nu flyttar vi" men jag har inte det. Huset ligger lite dåligt men vi kan föra oväsen mitt i natten, syrran kan ibland vara väldigt hödljudd och hur gör vi då i en lägenhet om hon får ett utbrott? Trädgården är stor så man kan grilla när man vill på dygnet. Får ångest av ovissheten över att inte veta vart vi står. Men nästa vecka vet vi nog mer, och jag hoppas det blir bra besked. I morgon ska vi till banken och se om mamma och pappa hade fonder någonstans samt se om vi har någora konton gömda. Går det att fixa så att vi kan bo kvar så tror jag att jag ska satsa på det. Orkar inte med en flytt just nu, vill känna mig redo och jag är inte det än. Ska jag lyssna på rösten eller mitt hjärta? Har så många frågor men inga svar....