Jag fattar att dom vill ha betalt men att ha det som argument för att det är jobbigt fattar jag inte. Jo vi är fem barn huset står på mamma. Vi är tre barn på mammas sida och fem på pappas. Hur blir det då säger dom. Jag sade att det är inte alla som lever ett vanligt svensson liv med två barn och villa. Han höll med mig där, är trött vill sova.
Bror min började prata om en en resa som vi ska göra längre fram. Jag kännde bara hur paniken satte sig i halsen.
Det är samma panik som kommer när jag får en panikattack, men jag andades och gjorde allt för att han inte skulle se min osäkerhet. Allt är så stressande, räkningar som våran syster ska betala. Alla möten denna vecka ska vi inte ptata om, har ett i morgon, torsdag, fredag och på måndag.
Allt vore så enkelt om detta med huset och skit vore färdigt, det är en stress för oss alla.
Ovetskapen om vi får bo kvar eller inte har vi disskuterat flera gånger och avslutas lika fort. Jag har en del tankar och bror min har en del tankar. Ibland är det samma tankesätt och ibland är det två olika. Jag tror att vi båda har dåligt samvete över hur vi tänker och inte vill säga något som sårar. Men det är så svårt, en dag är vi som vanligt skojjar, skrattar tar livet med en klackspark. För att dagen efter sitter vi i ett varist rum och säger ingenting.
Just nu skulle jag vilja ha en massage och bara ha ett papper i handen på att allting är klart.
0